Lena Ylipää

Skog, historia och samhörighet. I Luleåbiennalen visas ett verk av Lena Ylipää som utgår från den skog i Lainio som hon och hennes syster förvaltar efter föräldrar och farföräldrar.

Genom teckningar reflekterar Ylipää över vad det innebär att ärva skog. Från att ha varit en välkänd plats, från början sedd genom barnets ögon, är nu ansvaret ett annat. Tecknandet är ett sätt att lära på nytt, att grundligt se och tolka olika aspekter av förvaltande och att förstå den komplexa frågan om ägande. Tid, tradition och förmedlande av tanke tecknas, lika väl som detaljer nödvändiga för vistelse på plats. I en tid då skogen i den politiska debatten mer och mer har kommit att betraktas som en förnybar resurs i tillför Ylipääs verk en platsorienterad och på samma gång poetisk dimension till den pågående diskussionen.

Lena Ylipää är bosatt i Lainio, i östra delen av Kiruna kommun. Hon flyttade tillbaka till Norrbotten efter avslutad utbildning på Konstfack 1996 och har varit verksam i länet sen dess. Ylipää arbetar med en mängd olika material men återkommer allt oftare till tecknandet.