Katarina Pirak Sikku

Under de mörkaste månaderna på året, november–februari, beger sig Pirak Sikku ut på promenader i skogen väster om Jokkmokk, mellan lågfjäll och skogsland. Hon tar in det mörka landskapet, letar färgmängder i det dunkla, går på isar och myrar. Vandringen genom skog och fruset vatten föregår det teckningsarbete som senare följer i hennes ateljé, med känslan av landskapet nära i minnet, fortsatt omgiven av mörker. Denna process är intuitiv, en konstnärlig drivkraft dedikerad det personliga och det otalbara. För landskapen kan aldrig betraktas som oskyldiga i Pirak Sikkus konstnärskap, som en parallellitet ryms hennes mångåriga efterforskning i rasbiologiska institutets studier av samer under 1900-talets första del. Med utgångspunkt i intervjuer, arkivmaterial och dokumentation från institutets listor avobjektifierar Pirak Sikku rasbiologins forskning, genom att koppla den till sin egen samiska kulturs historia. Guorosvuođa ája (Tomhetens källa) och Sjävnjásj (Medan mörkret varar) är sammankopplade det Pirak Sikku kallar ”olika sorters isupplevelser” vilka handlar om att ”pröva gränser för var man kan gå utan att det brister. Rasbiologins historia är full av skärvor och man får kliva försiktigt omkring, det kan göra väldigt ont.” Naturen framställs som ett eget arkiv av minnen på en gång sköna, smärtsamma, ordlösa.

Katarina Pirak Sikku (f. 1965) är konstnär verksam i Jokkmokk.

Verk

Tomhetens källa (Guorosvuođa ája), 2014

Plats

Luleå konsthall
17.11.2018–17.2.2018

Verk

Sjävnjásj (Medan mörkret varar), 2014

Plats

Luleå konsthall
17.11.2018–17.2.2019