Didem Pekün

Araf är en essäistisk roadmovie om en resa mellan Srebrenica, Sarajevo och Mostar i Bosnien. Berättarrösten tillhör Nayia, en spöklik karaktär som har varit i exil sedan krigets utbrott och som återvänder i samband med den 22:a minnesdagen av folkmordet i Srebrenica. Anhöriga, varav vissa fortfarande inte lyckats identifiera sina förlorade familjemedlemmar, vandrar tillsammans i den prunkande naturen. En särskild blå fjäril sägs kunna markera var massgravarna finns, som annars är svåra att lokalisera, dolda som de är i grönskan. Floden beskrivs som stadens tysta vittne, den som härbärgerar krigets minnen. Nayias dagboksanteckningar varvas med myten om Daidalos och Ikaros, där den senare störtar mot sin död efter att i brådmod ha försökt flyga för nära solen. Ikaros är också namnet som tilldelas vinnaren i en brodyknings-tävling i berättarens hemstad. I stilla scener filmas dykaren på bron i förberedelse inför fallet. I dessa narrativa överlappningar sker en tidsmässig förskjutning. I Koranen är Araf namnet på platsen mellan himlen och helvetet, men i filmen ges den en betydelse oberoende religionen; i limbo mellan förflyttning och stillastående, ett slags exilens tillstånd. Araf beskriver, genom Nayia, den paradoxala upplevelsen av att återvända till sitt hemland i efterkrigstid; där minnen av konstant terror samspelar med landskapets nuvarande tystnad, det tillfälliga med det oavbrutet fortvarande.

Didem Pekün (f. 1978) är konstnär verksam i Istanbul.

Verk

Araf, 2018

Plats

Luleå konsthall
17.11.2018–17.2.2018